Om postcovid
Kunskapsöversikt / Om postcovid
Aktuell kunskap om postcovid
Postcovid är ett systemiskt sjukdomstillstånd, en postinfektiös paraplydiagnos. Patofysiologiskt finns sedan 2021 en mängd studier om bland annat kvarvarande virus, autoimmun respons och koagulationspåverkan med mikroproppar.
Några olika symtomkluster framträder och har beskrivits i olika studier; kardiovaskulärt, respiratoriskt, inflammatoriskt, neuropsykiatriskt och gastrointestinalt för att nämna några. En patient kan ha symtom från flera symptomkluster. WHO beskrev i juni 2023 att 36 miljoner européer drabbats av postcovid.
“That’s approximately 1 in 30 Europeans over the past 3 years. That’s 1 in 30 who may still be finding it hard to return to normal life. 1 in 30 who could be suffering in silence, left behind as others move on from COVID-19. ”
Även barn drabbas, vanligen i åldrar från pubertet och uppåt. Utbredningen bland unga är något lägre än bland vuxna.
Postcovid kan vara av olika svårighetsgrad. Som flera källor visat, bland annat brittiska ONS, medför postcovid olika svår sjukdom och funktionspåverkan. Enligt dem har åtminstone en femtedel av patientgruppen stor påverkan på ADL. Hänsyn behöver tas till att den som är närmast sängbunden av svårbehandlad dysautonomi har andra vårdbehov än den som enbart har kvarstående luktpåverkan. Det är också den svårast sjuka gruppen som har störst behov av specialistkunskap om postcovid.
Definition
WHO publicerade redan den 6 okt 2021 en defintion av postcovid:
Post COVID-19 condition occurs in individuals
with a history of probable or confirmed SARS-CoV-2 infection,
usually 3 months from the onset of COVID-19 with symptoms
and cannot be explained by an alternative diagnosis.
Common symptoms include fatigue, shortness of breath, cognitive dysfunction but also others (see Table 3 and Annex 2) which generally have an impact on everyday functioning.
Symptoms may be new onset, following initial recovery from an acute COVID19 episode, or persist from the initial illness. Symptoms may also fluctuate or relapse over time.
A separate definition may be applicable for children.
Långtidssymtom efter covid-19 ansågs i början enbart förekomma efter vård på sjukhus för svår luftvägssjukdom.
Nu är det känt att samma typ av skador och symtombild även kan ses hos patienter som vårdats hemma. En nordisk studie definierade “svår akut covid” som sängliggande en vecka- och fann ett flertal symtom som kunde kvarstanna i två år även efter vad man tidigare betecknade som “mild” sjukdom. Bland dessa symptom sågs fatigue, bröstsmärtor och dyspné.
Symtom och utredning
I klinisk vardag ses till exempel…
Dysautonomi i någon form såsom posturalt ortorstatiskt takykardisyndrom (POTS) eller inappropriate sinustakykardi (IST)
Mikrovaskulär sjukdom (MVD)
Neurologiska symptom (kognitiva nedsättningar som behöver kvantifieras för att fånga funktionsnedsättningen, huvudvärk, synkoordinationssvårigheter mm)
Lungpåverkan (mosaikmönster, nedsatt diffkap, EDAC m fl)
Skovvis feber och inflammation (inklusive autoimmuna sjukdomar påvisbara med reumaprover och immunologiska analyser)
Mastcellsaktiveringssyndrom (MCAS)
Tydlig koppling mellan ansträngning och symptomförsämring (post-exertional malaise, PEM). PEM, är vanligt förekommande och kunskap om hur de kan fångas anamnestiskt och vilka strategier (pacing/aktivitetsbalans) som behöver tillämpas vid tillståndet behöver nå ut till all vårdpersonal.
Fatigue uppkommer lätt som en följd av tillstånden ovan.
I dagens kunskapsläge saknas evidensbaserad botande behandling för grundorsaken till postcovid. Behandlingen kanske inte heller bör vara densamma för alla patienter. Med hänsyn till detta innebär bästa möjliga vård för patientgrupperna att dessa syndrom identifieras genom noggrann diagnostik. Sådan möjliggör insättning av symtomlindrande behandling och anpassad rehabilitering utifrån vad den enskilde patienten lider av. Synsättet ovan har beskrivits sedan flera decennier och bör således vara utgångspunkten för sjukvårdens arbete.
Symtomen kan vara komplexa och kräver kunskap och erfarenhet. De kan komma från olika organsystem, och inte sällan förekommer flera tillstånd samtidigt. För att ytterligare komplicera kan även andra diagnoser också förekomma. Till exempel kan följande symtom ha sitt ursprung från olika organsystem med olika patofysiologi:
Fatigue
Feber, dysautonomi/POTS, desaturation, neurologiska skador, sömnstörning, hypokortisolism, thyroideapåverkan…Andnöd
Small airway disease, muskulär svaghet, dysautonomi/POTS, astma, KOL, hjärtsvikt, hyperventilationssyndrom…Huvudvärk
Dysautonomi/POTS, desaturation, migrän, inflammation, neuropatisk smärta, spänningshuvudvärk, intorkning…
Positiv testning med PCR eller antikroppar är inte obligat för diagnos enligt WHOs kriterier.
Patientgruppen har ofta tydliga funktionsnedsättningar och växande bevis finns enligt WHO och NIHR att viruset kan orsaka organskador och avvikande inflammationssvar.
Det är viktigt att känna till att långtidscovid inte nödvändigtvis handlar om långdragen återhämtning efter en genomgången infektion, utan likaväl enligt NIHR kan ha en sjukdomsbild som hos en del ser ut att fortgå med ett cykliskt förlopp. Genomgående är att många försämras tydligt av ansträngning. En del blir med tiden successivt bättre och helt symtomfria.
WHO inbjuder till systematisk uppföljning av patientgruppen via sin “Clinical platform case report form”, vilken kan tjäna som inspiration för vårdprocessen kring patienten med långtidscovid.